Så har jag tänkt om skrivande (2006–2026)
2006: Jag skriver för att lära mig mer om att skriva
Jag skriver här för att lära mig mer om att skriva.
Jag tror att det är ett bra sätt att bli bättre. Kanske är det det enda sättet.
Språkliga förebilder som inspirerar mig: James Sinclair, Ari Merkin, Lars Falk, Sören Blanking, Jan Cederquist, Erlend Loe – och sådant jag läser som får mig att haja till.
Jag samlar
Jag samlar råd, citat, rubriker, annonser, ord, boktips, copytexter, uttryck som fastnar.
En rätt salig röra.
Men inte riktigt. Snarare ett sätt att förstå vad som fungerar. Vad som biter. Vad som stannar kvar.
James Sinclair skriver copy som träffar som ett slag i bröstet.
Ari Merkin får en liten röd Mini att kännas som frihet.
Semcon säger: If you are looking for a sign from the future. Here it is.
Det viktiga är inte att det är stort.
Det viktiga är att det säger något — och att det får mig att haja till.
Jag vill se det i texten
Jag nöjer mig inte med råd i största allmänhet.
Jag vill se exempel. Vad som händer i texten.
Den här anonsen har fem stavfel
Om du inte har 500.000:- i aktier är det bortkastad tid att läsa det här
Studenter! Nu kostar stans största dagstidning mindre än ett halvt frimärke
Man förstår direkt:
- vad det är
- för vem
- varför det är intressant
Jag går igång på tydlighet
Tydligheten gör att man förstår direkt vad som sägs.
Säg det du ska säga.
Se till att mottagaren inte missar det.
En text ska nå fram.
Första meningen är ett vapen.
Får man läsaren frågvis efter en mening har man övertaget.
Jag försöker förstå hantverket
Jag dras till sådant som gör skrivande konkret.
LIX.
Meningar.
Ordval.
Passiv form.
Utropstecken. Punkt.
Inte för att det säger allt — men för att det säger något.
Jag vill förstå:
- inte bara att något fungerar
- utan hur
Jag fastnar i språk
Jag samlar ord.
Kungstanke.
Soignerad.
Ojoj-upplevelse.
Tradigt.
Fluktuera.
Krumbukter.
Fjärilsminne.
Morbidturism.
Kräkmycket.
Studsmattefiering.
Jag har ofta ett anteckningsblock med mig.
En sak har jag lärt mig: skriv ner direkt.
Annars är det för det mesta kört.
Det som inte skrivs ner riskerar att försvinna.
Jag testar själv
Det räcker inte att läsa.
Jag skriver.
Copy om en cykel.
Rubriker.
Ett brev till campare.
Respons? Respons!
Jag märker att man inte blir bättre av att bara läsa.
Skriv på.
Skriv ner.
När du har tänkt är det skriva, skriva, skriva som gäller.
Rätta senare.
Jag börjar förstå arbetet
På praktiken blir det tydligt:
Att skapa reklam är svårt.
Utan en stark idé riskerar allt att bli pannkaka.
Det svåra är det som är värt någonting.
Och:
Kill your darling.
En idé kan vara bra — och ändå behöva släppas.
Jag börjar spara skrotade formuleringar.
Går tillbaka. Vaskar fram.
När jag tror att jag är klar:
låter någon annan läsa.
Där vet jag först om det fungerar.
Jag börjar ta ställning
Dålig copy gör mig förbannad.
Copy som:
- överdriver
- ljuger
- förlöjligar
- underskattar läsaren
Människor är inte dumma.
Luddiga texter är luddigt tänkta.
En bra rubrik behöver inte skrika.
Den behöver säga något viktigt.
2006, i korthet
Jag samlar.
Jag läser.
Jag skriver.
Jag testar.
Jag försöker förstå.
Inte vid sidan av texten — i den.
Genom:
- rubriker
- ord
- exempel
- egna försök
- andras råd
- skrotade meningar
Jag skriver för att lära mig mer om att skriva.
Och jag tänker fortsätta.
Nästa: 2007 →